Lyxyachter med egen helikopter

Vi seglar förbi Monaco och fascineras av alla lyxyachter och framförallt alla helikoptrar.

Här verkar det vara den optimala status symbolen. -"Här är det fler helikoptrar än vad det är mygg i Deje!"

Det verkar som man skall ha en stor rackarns lyxyacht med egen helikopter på akterdäck. Och ta helikoptern istället för jollen när man ska på restaurang inne i Monaco eller för att enkelt ta sig till Nice flygplats.

Lyxyacht med egen helikopter på akterdäck.

Monaco och Monte Carlo.

Ankringsvik utanför Monaco

Vi seglar över gränsen från Italien till Frankrike och närmar oss snart nästa land Monaco.

Här lägger vi oss i en vik utanför Monaco och får en härlig kvälls vy över ljusen i Monte Carlo.

Monaco marina

I San Remo skall vår son Oscar Warnqvist mönstra av S/Y Mon Ami Of Sweden för att flyga hem till Sverige från Nice flygplats.

Efter att ha undersökt tågförbindelserna från San Remo till Nice så kommer vi på att det blir bättre vi hyr en bil. Det blir en pytteliten Fiat 500 med hunden Theo i baksätet.

Vi är nu i rikemanskvarteren och vi ligger tätt efter en häftig Lamborgini med vår lilla Fiat 500 när vi kör in i Monaco.

Efter att ha släppt av Oscar på Nice flygplats så kör vi tillbaka via Monaco på vår vår längs Franska Rivieran. Vi bestämmer oss för en lunch i Monaco.

Vi kör ner till hamnen i Monaco och parkerar bredvid ett vägbygge nere vid hamnen.

Vi hittar en trevlig restaurang med utsikt över lyxyachterna i marinan men oljudet från vägbygget är öronbedövande.

Vi bestämmer oss för att inte gå till Monaco med vår segelbåt Mon Ami pga oväsendet från vägbygget. Det är öronbedövande i hela hamnen när fyra stora grävskopor med enorma bilningshammare bilar sten och betong för en framtida ny tunnel. Arbetena lär pågå under en lång tid framöver så det är ingen idé att fundera på att gå dit med segelbåten. ...men lunchen är god och Louise får champagne vilket sig bör i dessa lyxiga kvarter. Jag kör...

Mats och Louise Warnqvist i Monaco.

Nattsegling från Korsika till Italien

Vi kastar loss på kvällen från Calvi på nordvästra Korsika med kurs norrut mot San Remo i Italien.

Sommarens mål är Port Napoleon utanför Marsielle och nu får vi hela rivieran framför oss.

Överfarten från Calvi till San Remo är 85 Nm och vi brukar räkna med 6,5 knop så det bör ta ca 13 timmar. Vi vill inte kasta loss för tidigt på dagen eftersom vi vill ha dagsljus igen när vi skall gå in i San Remo marina.

Vi börjar med en fin segling men vinden mojnar och vi får starta motorn för en lugn natt.

Vi kör radar och AIS samt ständig utkik för att ha koll på små fiskebåtar som är ute på natten.

Solnedgång utanför Korsika.

85 Nm tar ca 13 timmar för oss från Calvi på Korsika till San Remo på Italienska fastlandet i norr.

Land i sikte! I gryningsljuset ser vi Italien och San Remo framför oss.

Segling till Calvi på Korsika

Vi får en fin segling upp till Calvi på nordvästra Korsika. Härifrån skall vi nattsegla över till fastlandet.

Calvi är en mycket mysig stad med gamlastan som en rund klutt ute på udden.

Smala gränder och vi hittar en bra restaurang tack vare Tripadvisor.

På vägen tillbaka till segelbåten går vi förbi en fantastisk mataffär med delikatesser.

Det hänger skinkor och korvar i taket och oliver i drivor. Mycket trevligt och gott!

Delikatessbutik i Calvi på Korsika.

Girolata - en underbar vik på västra Korsika.

Louise och jag minns att vi varit här förut. För 28 år sedan då vi hade förlovat oss i Avignon så seglade vi med mina föräldrar i deras segelbåt på Franska rivieran och över till Korsika. Då låg vi en natt här i viken Girolata på Kosikas västkust. Vi minns borgen som bevakar udden och de små plåtskjulen på stranden. Då var vi nästan ensamma med mammas och pappas Vindö.

Idag är det flera mysiga restauranger i viken som ännu inte har någon bilväg över bergen. Hit går det bara att komma med båt och viken är full med segelbåtar.

Nu finns det massor med bojar och vi får hjälp med en boj i fören och en i aktern så båtarna ligger på rad för att få plats med så många som möjligt.

Girolata är den enda skyddade naturhamnen på västra Korsika och mycket populär.

Packar i naturhamnen Girolata på Korsiskas västkust.

Hittar en grundstött motorbåt

På morgonpromenaden med vår hund Theo så går jag högst uppe på muren som skyddar hamnen i Ajjacio på Korsika. Precis när vi skall ta trappan ned längst in emot land så ser jag en motorbåt som ligger och slår mot land. Styrpulpetbåten har uppenbart drivit iland och ingen människa syns till. Jag blir först orolig att någon skulle ligga i båten eftersom motorn är nedfälld så har den förmodligen inte slitit sig från förtöjningen utan kanske så har någon ramlat överbord!

Jag skyndar mig in till Capiteinier-kontoret på marinan och rapporterar. Tre man skyndar sig upp på muren för att få koll på läget. De konstaterar snart liksom jag att ingen människa är ombord så jag lämnar dem åt deras bergningsförsök. Jag hoppas de anmäler till sjöräddningen så de åtminståne kan söka av viken utanför Ajaccios hamn så ingen f.d bptförare ligger där och ropar efter hjälp.

Det finns inget mer för mig att göra så Theo och jag går tillbaka till vår segelbåt Mon Ami för avfärd norrut längs Korsikas västkust. Vi kommer att hålla extra utkik när vi lämnar hamnen i Ajaccio.

Grundstött motorbåt utanför Ajjacio hamn på Korsika.

Theo och Louise Warnqvist.

Oscar Warnqvist och mamma Louise Warnqvist på middag i Ajjacio på franska Korsika.

Ajaccio på Korsika

I Ajjacio på Korsika så mönstrar David och Patrik av men vår son Oscar Warnqvist bestämmer sig för att stanna kvar ytterligare en vecka. Bra betyg åt oss tycker vi och flickvännen är ändå bortrest. Största bekymret är att snusen börjar ta slut.

David och Patrik tar färjan från Ajaccio till Nice för att flyga hem till Sverige. Hit till Ajjacio går det inte bara färjor från Franska fastlandet utan även många kryssningsfartyg.

Ajjacio är en lite större stad och när vi skall köpa internet abonnemang på Franska Orange så kommer vi inte fram till butiken för att polisen spärrat av gatorna. Franska premiärministern är på besök!

Vi går istället längs huvudgatan Avenue Napoleon och både Oscar och jag hittar en frisör så vi kan klippa håret. Sedan tar vi en god lunch tills polisen släpper avspärrningarna.

Många Napoleon statyer, torg och gator är det här i Ajjacio som är Napoleon Bonaparte's födelsestad.

Mats Warnqvist och Oscar Warnqvist delar på en fin Pietra öl som vi fick av Oscar, David och Patrik som tack för en veckas segling från Rom till Ajjacio på Korsika.

Bonifacio på södra Korsika, Frankrike

Den lilla medeltida byn Bonifacio på södra Korsika är en av de häftigaste hamnstäderna vi varit i. Med riktigt höga bergskanter så skär en fjord in till hamnen som ligger mycket skyddad. Det är så naturligt att ha en hamn här så det måste det väl varit i alla tider?

En stor grotta ligger alldeles bredvid hamninloppet som nästan är osynligt bland klipporna som stupar i havet.

Hamninloppet till Bonifacio på Korsika, Frankrike.

Bonifacio By Night

Grottan utanför Bonifacio.

Från Sardinien till Korsika

Vi seglar från Sardinien som tillhör Italien till Franska Korsika. Sundet emellan är endast 6 Nm.

Vi planerar att gå längs med västra kustsidan av Korsika som lär vara den vackraste men väldigt väderutsatt med bara ett fåtal hamnar eller skyddade vikar.

Mats Warnqvist hissar Franska gästflaggan i sundet mellan Sardinien och Korsika.

David Johansson, Oscar Warnqvist och Patrik Hallerstedt relaxar i solen på akterdäck.

Batteriproblemen fortsätter.

Efter en natt i totalmörker utan el ombord med våra kokande batterier på land så går jag upp till hamnkontoret i Riva DI Traiano för att fråga om hjälp.

Inga problem säger de, Roberto och Fransesco hjälper dig med nya batterier.

Roberto och Fransesco har sin tvåmanna mekfirma i nästa byggnad och problem är deras vardag.

De är mycket hjälpsamma och jag ger dem exakta mått på batterierna eftersom det inte finns något utrymme till andra storlekar.

Vi har 6 st 140Ah standardbatterier som är 51x20x19 cm med båda polerna på samma gavel.

Nu vill jag ha slutna AGM batterier med samma mått och leverans idag! (Eller i morgon men det säger man ju inte till att börja med)

Vi har bråttom efter som våra tre grabbar ombord just flugit hit till Rom och vi måste vara i Ajaccio på Korsika om fem dagar så de kan ta färjan till Nice där de skall flyga hem ifrån. - Nu har vi redan tappat en av fem seglingsdagar... Och vi har vår hund Theo med ombord som inte vill segla längre än 6 timmar mellan kisspauserna.

Roberto säger att han kan fixa standardbatterier idag men AGM först i morgon. Batterierna kokade förmodligen pga att de var standardbatterier där man måste fylla på batterivatten. Jag hade kollat det innan vi sjösatte Mon Ami men inte under tiden vi seglat. Det har inte behövts tidigare men batterierna var 4 år gamla nu.

Jag vill inte få samma problem igen så vi får vänta en dag så vi kan få slutna AGM batterier istället.

Dagen efter kommer Roberto ombord och säger att han fått leverans av AGM batterierna men de hade inte samma storlek. När jag tittar på dem så har de inte heller polerna placerade som våra gamla batterier. De passar inte alls. Skit! Nu får vi vänta ytterligare en dag och så blir det standard batterier i allafall.

Vi kommer på en briljant idé. Vi nattseglar till Sardinien och så får Louise och vår hund Theo ta färjan dit. Färjan tar 5 timmar men nattseglingen tar 13 timmar. Oscar, Patrik och David tycker det är kul att nattsegla och får ansvar för ett gemensamt nattpass när jag sover. 

Skönt att ha grabbarna med ombord.

Kokande batterier i Riva DI Traiano

Louise tycker först att det luktar diesel.

Vi sitter i sittbrunnen på vår segelbåt Mon Ami, en Beneteau 57 i den italienska marinan Riva di Traiano strax norr om Rom. Vår son Oscar Warnqvist har just kommit ombord med sina kompisar

Patrik och David.

Vi har ingen motor igång nu när vi ligger förtöjda vid kajen så ingen av oss misstänker att lukten skall komma från vår segelbåt.

Efter en stund när Louise går ner i salongen så kommer hon genast upp och säger att det är här inne det luktar men det är inte diesel.

Jag rusar ned och känner en ovanlig doft av plast och elektricitet. Jag öppnar dörren till motorrummet och där är det varmt trots att det var länge sedan motorn var igång. Batteriladdarna går på högvarv och dess fläkt låter ovanligt mycket. Både gröna och gula lampor indikerar Boost-laddning.

Jag stänger av landströmmen till batteriladdarna och lyfter på mattan i salongen. Durken (golvet) är alldeles varm över där batterierna sitter. Jag lyfter på durken och det bolmar ångliknande rök från batterierna som kokar och är så varma så man inte kan ta på dem.

Snabbt så kopplar jag bort alla kablar och är mycket glad att vi har tillfällig förstärkning av Oscar och hans starka kompisar som kan hjälpa mig att lyfta de kokande batterierna i land.

De är farliga och kan börja brinna samt kan avge explotionsfarlig vätgas. (Tur att vi inte låg och sov).

Nu är allt svart ombord och ingen belysning eller elektriska vattenpumpar eller el-toaletter fungerar utan batterier. 

Det här har vi tänkt på i vår helautomatiserade segelbåt så har vi nyligen installerat en manuell fotpump för färskvatten samt bytt ut en av fyra el-toaletter mot en manuell WC med handpump så sent som för en månad sedan. Så vi kan bo kvar ombord medan våra batterier står och kokar vidare på kajen. Jag sover oroligt ändå.

Ponza öarna utanför Rom Italien

Vi seglar från Capri i fin vind. Vi hade tänkt gå till ön Ishia men vi seglar så bra så vi fortsätter 50 Nm till Ponza öarna strax söder om Rom.

Efter den dyra hamnavgiften i Capri så bestämmer vi oss för att ankra gratis i en vik utanför själva byn Ponza.

Det visar sig dock att det går massor av turbåtar till stränder och grottor och vi ligger så vi får massor av svallvågor och oväsen.

Nästa dag så handlar vi mat innan vi flyttar båten till en lugnare vik längre bort från byn.

Här finns en fantastisk ihålig klippformation som vi åker igenom med jollen.

Ristaurante da Paulino, Capri

Resturang Paulino är helt integrerad med en citronodling på Capri.

Det är otroligt vackert och det hänger citroner överallt.

Jag har hört att citroner hänger 9 månader på trädet innan de är mogna, precis som en bäbis.

Paulino är berömd men mycket svår att hitta på bakgator men alla taxibilar vet vart Paulino ligger.

Maten och servicen är utsökt. De har en helt makalös förättsbuffe med fisk och skaldjur som får varje svenskt julbord att blekna.

Capri dyraste marinan och limo

Capri - Hamnavgift 270 €!! Mest berömda ön Capri utanför Neapel med bara några få kajplatser vet sin status. Dubbelt så dyrt som det näst dyraste vi hittills betalat i någon marina i hela Medelhavet.

Vi försöker åka tåg-bergbana från hamnen upp till byn men vår hund Theo fick inte åka med så vi får ta taxi istället.

På Capri så är de flesta taxibilarna cabriolet limousiner med soltak! 

Vi hade en äldre gentleman som chaufför och bokade honom för en guidad tur runt hela ön. Han visade sig vara en perfekt guide som kört taxi på Capri i 28 år.

Louise och jag stortrivdes och även Theo fick åka med.

Limoncello och citroner i Amalfi.

Vi har varit på mysig restaurang i Amalfi och kommer tillbaka till vår segelbåt som ligger förtöjd i hamnen ganska sent på kvällen. Det är mörkt och de trevliga "Marineros", far och son, som äger kajplatserna och hjälpt oss med förtöjningarna har gått hem för natten.

När vi kommer ombord så ser vi att det står en flaska Limoncello (citronlikör) och en påse med fina citroner på bordet i sittbrunnen!? Vi förstår att det är en gåva från "Marineros" då vi behövt fixa lite extra med förtöjningslinorna så det inte skulle rycka så i båten av färjornas svallvågor. Det var absolut en positiv överraskning och väldigt god kundvård. Det kostade visserligen 85 € att ligga i Amalfi en natt men det är en ganska normal hamnavgift för vår nästan 18 meter långa segelbåt och ingen annan stans har vi fått så personlig och vänligt bemötande.

Amalfi på Amalfikusten söder om Neapel Italien

Vi förstår varför Amalfikusten är berömd. Himmelskt vackert landskap och byn Amalfi klättrar på bergsväggen som kryllar av lyxvillor och pitpreska små hotell med fantastisk sjöutsikt över Medelhavet.

Härligt att kunna ligga här i Amalfi med egen segelbåt. Vi njuter och äter god middag på en restaurang med härlig utsikt och trevliga ungdomar som hjälper restaurangägaren (farfar?) att servera.

Dykare bärgar sjunken båt

När vi kommer till hamnen i Tropea i södra Italien så möter vi en båt med ett underligt släp.

Det är de vita lyftsäckarna vi ser först. Sedan dykaren som sitter i aktern på den sjunkna motorbåt som bogseras helt under vattenytan. Endast vindrutan sticker upp över ytan.

Storbommen glappar

Louise upptäcker att storbommen vickar i mastfästet.
Förmodligen så har någon av plastbrickorna som sitter i leden mellan bommen och masten nötts ut. Det var väl "droppen" med vår blöta och hårda segling från Vulkano i 20 m/S som gjorde den sista förslitningen i leden.
Här behövs en "knäoperation" av bom-leden. Tur att vi har båten lastad med läkarstudenter!
Efter diverse upphängningar av bommen så lyckas vi med gemensam ansträngning lossa den långa bulten som förbinder bommen med masten. Mycket riktigt så är en plastbrickorna utsliten så bara halva cirkeln är kvar. Det skall vara plastbrickor för att inte få galvanisk korrosion mellan stål och aluminium. Tyvärr så har jag inte så stora plastbrickor så det får bli en rostfri bricka iallafall. Det löser problemet för resten av semestern.

Här i Centraro så mönstrar Sara och Björn samt Fredrik och Carl av från Mon Ami.
Det har varit jättekul att ha med dem ombord och de har dessutom varit till stor hjälp.

Härlig segling mot Amalfikusten

Vi får en fin segling in mot den vackra Amalfikusten söder om Neapel.